Snacka om nojig...

publicerat i Allmänt, Me, myself and my ego..., Stora vida världen, Utbildning;
Tänkte att jag skulle åka in till skolan lite tidigare idag, för att få lite extra tid i medieverkstan, så vid 09.45 trippade jag ut till bussen och väntade. Vid 09.50 när bussen ska komma så kom det en buss, jag kollade upp och såg 570 och gick på. Bussen rullar iväg och vid Märsta Centrum så hör jag folk gå på och en kvinna som frågar något, hör dock inte riktigt vad och sedan rullar bussen vidare. 
Vid korsningen strax nedanför där bussen normalt svänger vänster kör denna buss istället höger och paniken slår mig. 
"Va fan händer?! NEJ! Jag har gått på fel buss! Jag gick på 573 istället :S" 
Vid första bästa hållplats går jag av och som tur är så är detta vid Coop i Märsta, jag tittar på klockan och ser att klockan är 09.55, att lyckas hinna gå upp till centrum igen och hoppa på första bästa buss som ska ner till Märsta station är för mig helt kört, men jag gör ett försök tänker jag och jag går med raska steg upp mot centrum. 
När jag närmar mig korsningen igen ser jag att alla bussarna som går till Märsta station kommer rullande som på ett led och jag får istället byta riktning mot stationen istället. 
"Jag får ju motion iaf, skit samma om jag missar tåget, nästa går ju 15 min senare". Men i all envishet bestämmer jag mig ändå för att ge mig själv en chans och går med raska steg mot stationen för att förhoppningsvis lyckas hinna med rätt tåg iaf. 
När jag kommer upp på krönet, inte långt ifrån stationen så ser jag pendeltåget komma närmare. 
"Fan!", säger jag högt för mig själv och trappar ner farten. Varför ska jag ha så bråttom nu när jag ändå har missat tåget och nästa går inte förs om en kvart.
(Och det är nu jag börjar bli nojig).
När jag har omkring 200-300 meter kvar tills jag ska svänga in mot stationen så rullar det upp en polisbil bredvid mig på vägen. Den åker väldigt sakta och jag känner mig inte bara nojig, jag känner mig förföljd.
Jag går ett tiotal steg och plötsligt saktar polisbilen till ytligare och en polisman hoppar ut.
Jag stannar till.
"Vad nu, vad har jag nu gjort, jag lovar, jag har inte stulit något", tänker jag för mig själv innan min hjärna registrerar att det inte var mig dem skuggade, utan de två männen som går 15-20 meter framför mig.
Polismannen börjar jogga ifatt de två männen medan polisbilen åker en bit bort och stannar till och ut ur bilen skuttar två poliser och en civilklädd man ut. Den första polisen kommer fram till de två männen och ropar att de ska stanna.
Jag har under tiden jag ser detta hända börjar fortsätta gå och när jag går förbi dem står två av poliserna och muddrar de två männen medan den tredje står och tittar på deras pass. Den civilklädde mannen står vid sidan av och pratar med poliserna.
Jag hinner tyvärr inte snappa upp vad som sägs då det åter slår mig att jag måste hinna med mitt tåg, men jag kan lova att min nyfikenhet spirade en aning :)

Nu sitter jag iaf på tåget, om 15-20 minuter borde jag vara framme vid
Stockholms central och där byta till tunnelbanans röda linje för att ta mig till skolan där jag ska möta upp min SA för att påbörja får digitala produkt.