Peeeeeeewwww peeeewww... BOOM

publicerat i Stora vida världen;
Snart kommer det, USA tar en liten detour från Iran/Iran o bombar Sverige istället.
Det är bara det som saknas :S

Den här veckan har varit så snuskigt äcklig.
Den ena dåliga saken som följs upp efter den andra.

*Först i tisdags, så fick Johan veta att han inte får fortsätta på sitt jobb efter mars.

*Sen på onsdagsmorgon så brinner halva Statt ner här i stan.

*Lite senare in på dagen så åker vi för att hämta ut våran nya HDTV box till nya full hd tv:n,
när vi kommer hem o Johan pluggar in den, så visar de sig att den inte funkar :S så de är bara att skicka tillbaka den.

*Runt sisådär 13.30 kom Adde och hämtade Johan för att dom skulle åka till jobbet.
När dom kommer fram till andra rondellen vid Tunavallen så tvärnitar bilen framför istället för att åka in i rondellen, Adde tvärnitar och hinner precis stanna, bara några cm framförvarande bil.
Medan bilen bakom däremot är klanig nog o hinner inte stanna.
Vilket resulterar i att Addes andra bil nu är trasig, och vi tre fick tillbringa 5 timmar på akuten.
Johans nackmusker tog lite stryk, men annars gick det bra, med honom och Adde iaf, inte bilen (som sagt, inte våran bil, tur i oturen)

Sen på torsdagen när jag gick till kursen så tänkte jag att jag skulle kolla min mail o se om ja fått nå resuktat på Matte A provet.
Och, TADAAA
Jag fick VG på provet, vilket resulterade i ett ännu större TAAADAAAAAA
Jag fick VG i Matte A kursen =D
(Detta är även det ända bra som hänt denna vecka, förutom det faktum att glassen på MAX här i stan är grymt god, speciellt med turkisk peppar strössel)

Men det nog värsta som hänt denhär veckan är nog det som hände i fredags.
Gråter bara jag tänker på det.

*Runt kl 9 på morgonen fick jag ett sms från min mor
"Musse kan ha en tumör i magen är på undersökning nu"
Hann inte mer än läsa de, och gå tillbaka till sängen så ringde hon och storgrät.
Hon berättade den värsta nyheten som jag nog kunde ha fått denna vecka.
Läkarna hade hittat cancer i hela magen, mjälten, överallt, så läkarna ville ta bort honom.
Jag hann i princip inte mer än höra morsans röst, och hennes tårar som nästan strömmade ur luren så började mina tårar falla.
Min älskade hund, som jag i 14 år har levt och växt upp med (förutom de år jag bott i e-tuna)
Nästan 14 år iaf, han skulle ha fyllt 14 den 21:e mars